• Singelkvinnan

Skulle jag kunna förlåta otrohet?

Oavsett vem man frågar så har alla varit med om otrohet på ett eller annat sätt. Antingen var man otrogen själv, man har blivit bedragen av sin partner eller så känner man någon som har varit i den sitsen. Alla har oftast även en väldigt stark reaktion och massa åsikter när man väl kommer in på ämnet.



Photo by Stefano Pollio on Unsplash


Vi sitter på en trevlig tjejmiddag. Proppmätta och lite salongs skrattar vi så att vi till slut behöver knäppa upp våra byxor. Men stämningen vänder plötsligt när vi går in på ämnen svartsjuka och otrohet.


Therese och Moa diskuterar livligt hur de skulle göra om deras pojkvänner var otrogna. Klart man blir sviken och otroligt sårad. Det är helt oacceptabelt och aldrig att man skulle kunna förlåta ett sådant beteende. Det går ju inte lita på sin partner igen när man vet att han eller hon helt medvetet har valt att bryta ett löfte.


Sen vänder de sina blickar mot mig eftersom jag suttit tyst en längre stund, i förhoppning att jag lika ivrigt skulle hålla med om allt som sades. Hade den här konversationen tagit plats för fem år sedan hade jag säkert gjort det men nu tog det bara stopp. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Antagligen för att jag helt ärligt inte hade ett tydligt svar.


För fem år sedan levde jag nämligen i en bubbla av ett stabilt förhållande, helt övertygad om att bara man är kär och jobbar på det så kommer allt lösa sig. Så jävla fel jag hade. Men det skulle ta mig ett par år att fatta.

Jag har aldrig varit otrogen mot min partner och ingen av mina förre detta pojkvänner var otrogna mot mig (vad jag vet). Men gudarna ska veta att jag många gånger tänkt på det. Jag har suttit och dagdrömt om att ha en affär med någon på jobbet. Jag har fantiserat om att bara haffa någon på krogen och ha spontansex på en sunkig toalett. In, ut, färdigt. Och sedan åka hem lite rosa om kinderna bestämd att ta med hemligheten till graven. Jag vet faktiskt att min dåvarande fästman brottades med exakt samma tankar. Ingen av oss gjorde det dock. Trots det så överlevde vårt förhållande inte.


Jag blev tyst när tjejerna tittade på mig för att jag tänkte på just den situationen. Jag tänkte även på alla jag någonsin varit på dejt med sen dess som öppet berättade för mig att de har varit otrogna vid något tillfälle. Deras förre detta partners hade tydligen också varit det ibland. Läskigt hur många sådana berättelser jag fått höra under mina få singel-år.

Den naiva lilla flickan i mig som växte upp med Disneyfilmer dör mer och mer förvarje ny historia om hur ”det riktiga livet” faktiskt ser ut.

Jag fick tänka på den gången jag själv hade en kort episod med en gift man. Kanske inte det stoltaste ögonblicket i mitt liv men där och då var det exakt det jag ville och var tvungen att vara med om. Jag behövde gå in i det med hela min kropp och själ för att bland annat kunna lära mig något viktigt, ta emot en käftsmäll av verkligheten, bearbeta en hel del saker och få ett avslut på ett kapitel i mitt liv. Men det går inte att förklara för någon, för det är bara jag som helt kan förstå vad som pågick i mitt huvud, varför jag fattade vissa beslut och vad jag gick genom just då när det hände.


Under min tid som singel har jag även haft många samtal med personer som har en alternativ syn på ett klassiskt monogamt och heterosexuellt förhållande. Det känns som att jag har öppnat dörr efter dörr till parallella universum i mitt huvud som inte går att stänga. Den mallen jag hade med en kärnfamilj som mål i livet visade sig vara mer eller mindre en illusion. Men nu är allting öppet och inget omöjligt längre. På gott och ont.


Jag har insett över tid att folk faktiskt oftare misslyckas med monogami än vad man kanske vill tro.

Att det finns de som lever i öppna förhållanden och trivs jättebra. Det finns också en del som kämpar motvinds men inte vill ändra på det eftersom för dem är alternativet (monogamin) värre. Att det finns folk som tänder på när deras partner ligger med andra medan de själva inte får göra det. Men framförallt har jag fått reda på att anledningar varför man väljer att vara otrogen aldrig är svarta eller vita. Eller ens logiska för den delen.


Varje fall är unikt och som utestående kommer jag aldrig kunna sätta mig in i någon annans relation där det finns känslor och historia inblandad och där båda sidor ofta har sin egen synvinkel på saker och ting.

Eftersom jag själv har varit där, på sätt och vis, kan jag faktiskt relatera till känslan att oavsett hur mycket jag kommer förklara vad jag går genom kommer ändå ingen förstå det till hundra. Hur skulle de kunna göra det? Om inte ens jag själv kan förstå det ibland.


Självklart håller jag med om allt tjejerna sa när de så hetsigt argumenterade. Det är helt fruktansvärt att behöva hamna i den sitsen och ta sig genom en sådan förnedring och svek. Jag skulle förmodligen bli helt förstörd. Det skulle påverka alla mina framtida relationer och jag vet inte om jag någonsin skulle lyckats återhämta mig efter det.

Jag håller med om att det vore som att helt plötsligt vara ihop med en främling och inte kunna lita på sin egen partner längre. Att det förmodligen vore helt omöjligt att glömma och gå vidare.


Jag håller verkligen med om allt. Men vad jag skulle göra i stunden och hur jag skulle tackla det har jag ingen aning om. Kärlek är nämligen helt ologisk. Skulle jag göra slut? Skulle jag kunna förlåta? Gå vidare? Fortsätta starkare? Jag kan verkligen inte svara på det. Så jag blev nog lite tyst.

12 visningar

© 2023 by Salt & Pepper. Proudly created with Wix.com

PRENUMERERA

  • Facebook
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now